Hur klarar man av att begrava sin mamma??

publicerat i Emelies bästa!;
Idag har jag även varit ute och letat sista kläd-grejjorna till begravningen i mön....
Hur klarar man av att begrava sin mamma??? :(
Jag känner mig helt krossad!
Som att jag inte tillhör någon längre....
Jag hatar denna känslan jag har att jag snart kommer börja gråta.
Och den försvinner aldrig!
Jag känner mig på på gränsen till ett samanbrott!
Det e sååå orättvist!
Hon ville ju inte dö... hon hade så mycket kvar att ge!
Och om jag skaffar barn kommer dom inte ha någon mormor, och när och om
jag gifter mig så kommer hon inte få se hur vackert det är...
Det är många tankar som börjat byggas på nu allt efter som tiden går....
Så hur gör man??
Hur tar man farväl av sin mamma??
Jag längtar ju fortfarande efter henne!!!
Och det känns så konstigt att jag aldrig kommer få klappa hennes mjuka,lena händer
aldrig höra hennes röst igen, aldrig få en tröstande kram, aldrig höra hennes mysiga skratt...
Hur ska jag kunna leva utan det??
Jag vill ju inte leva utan det!

Nå väl.... jag har köpt en gul ros till min mamma och en gul-röd till mormor...
Tänkte gå och sätta mig i minnes lunden en stund innan begravningen....
det är ju där mamma ska ligga, jämte mormor som la sig där i oktober...
Jag har även köpt liljekonvalj som jag anntingen ska ta med mig el ha kvar hemma så
jag har nått att titta på efter allt i mön...

Så här ser det ut!





Vackra va?! =)

Jag hoppas verkligen att jag överlever morgondagen...

Hoppas ni har en bra dag!

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Eva:

Ååh... jag blir såå ledsen för din skull.

Jag har tyvärr inga svar att ge dej. Jag kan bara önska att med tiden så gör det mindre ont.



Kan jag göra något?



Många kramar

Eva & Ruffepuffe

2:a kommentar, skriven , av Eva:

Många styrkekramar till dej.

Jag hoppas det blir en fin dag trots allt.

Vi tänker på dej!



Eva & Ruffepuffe

3:e kommentar, skriven , av Stephanie:

Hejsan Tyra.

Stephanie heter jag och bor i Göteborg.

Vet inte om du vill dra upp känslor och så igen men jag vet precis hur du känner med din mamma och allting. Jag har också gjort det. Min mamma dog i hjärntumör i mars. Skulle vara skönt att prata med någon som har upplevt ungefär samma sak. Även om din mamma inte hade samma typ av cancer som min mamma. Så vill du prata om något så vet du vart jag finns nu! Vet hur jävligt det kan kännas vissa dagar. Är det skönt att kunna snacka om det.



Ha det så bra. / Stephanie

Kommentera inlägget här :