Jag tänker idag dela med mig lite av mig själv.
För alla er som inte vet så hände det mig en fruktansvärd sak i maj...
Min mamma dog.
Hon dog efter att ha varit svårt sjuk i canser.
Hon hade bröstcanser för 5 år sedan nu, och dom botade henne med operation, strålning och medisin.
Men så förra sommaren i juli så blev hon sjuk.
Bara lite lunghinneinflamation sa dom på vårdcentralen!
Hon sökte för att hon inte kunde andas så bra, och hon fick gå dit 5 ggr innan dom skickade en remiss till lung-röntgen.
Men mamma kunde inte vänta mer än en vecka innan hon fick åka in igen, då frågade sköterskan varför hon inte röntgat lungorna? Hon hade ju haft besvär så länge!
Mamma förklarade hela historian och systern blev helt ifrån sig och tillkallade läkare i ilfart!!!
Hon skickades ner till varbergs sjukhus för röntgen samma dag!
Dom konstaterade att hon hade vatten i lungorna!!
Dom stack in en slang genom ryggen och tömde ut vattnet sen började jakten efter orsaken till att det va som det va.
Hon fick åka in och tömma lungorna typ varannan vecka!!
I november hittade dom en körtel som ve "infekterad" av canser, och det hade spridit sig från bröstcansern till körtlarna!
Dom tog bort den körteln som satt mellan halsen och nyckelbenet och började behandla med medicin.
Hon blev mycket bättre och började jobba i februari!
Yippie tänkte vi alla!!!
Äntligen börjar hon bli bättre!!!
Men lyckan varade bara i 2-3 veckor sen va hon sjuk igen!
Och i lavin artad fart blev hon bara sämre och sämre till slut så bodde hon på sjukhuset!
Sista gången dom skulle tömma lungorna på vatten så va det inte hennes vanliga doktor utan en annan som råkade sticka fel!!!
Hon pungterade ena lungan på min mamma samt att hon släppte in luft!!!! =(
Mamma blev då inkopplad med en slang in i ryggen som skulle suga ut luften, det gick inte.
Hon röntgades varje dag för att se om det blivit bättre, men det hade det inte.
Vi väntar desperat på att mamma ska komma in på opration, för att där få ut luften.
Hon är nu så dålig att vi barn inte får lov att ringa el hälsa på henne!
Hon ville inte att vi skulle se hur sjuk hon va!
Till slut så säger doktorn att hon ska flyttas till ett behandlingshem i kungsbacka för behandling i stället.
Detta skulle ske om 5-7 dagar.
Jag ringde till henne på måndag fast jag inte fick för jag kännde att jag verkligen behövde säga hur mycket jag älskar henne och att allt kommer gå bra och att jag finns här om det e något samt att jag vill hälsa på så snart hon orkar!
Svaret blev: Jag e inte så mycket att hälsa på! Du vet väll att jag älskar dig ? och magnus och anna me??
Jag svarade lungt att hon inte skulle oroa sig, för vi vet att hon älskar oss och att vi förstår att hon behöver alla sina krafter till att bli frisk!!
Och att vi tänker på henne och längtar efter henne och att hon e den bästa mamman i hela världen!!!!!
När vi lagt på luren så kom paniken och jag visste inte varför jag helt plötsligt började stor böla men det va något i hennes sätt att parata och det hon sa som känndes som att hon va ruskigt sjuk!!
Vi fick ju inte veta innan hur sjuk hon va, utan bara att hon snart skulle bli frisk!
Men nu i efterhand har jag förståt hur det låg till!!!
Jag gick på tisdags kvällen hemma och funderade på om jag skulle tjuvringa idag me men så tänkte jag på vad pappa sagt att mamma inte orkar prata och mamma sa oxå att hon inte orkar så jag lät bli.
Dagen där på ringer min pappa kl 8 på morgonen helt förstörd och bara gråter mig i örat och säger: Det har hänt något fruktansvärt!
Och redan då visste jag följden...
"mamma gick bort i natt" luckades han stamma fram mellan all gråten!!
Detta var mitt livs värsta dag!!!!
Vem kan tänka sig ett liv utan den personen som betyt allt för en!!??
Limmet som höll familljen och släkten ihop, den som fick alla att ta initiativ och våga göra det man önska, den som såg till att alla fick det så bra och roligt som möjligt, den som alltid bakade och lagar mat om julen, vem kan i sin villdaste fantasi förstå att hon som höll på att bli frisk och skulle på behandlingshem lite bara innan hon skulle komma hem helt plötsligt bara dött???
Det är historien om vad som hände min mamma den från juli-07 tom den 7 maj-08!
Därför stöttar jag rosa-bandet!!!
Och så fort det finns möjlighet att stötta canserfonder så gör jag det så gott jag kan!!
Och jag hoppas att du gör det samma!
För tänk om det va någon nära dig som detta hände??
"Ingen kan göra allt men alla kan göra något"
Mycket bra citat i detta fall tycker jag!
Här nedanför ett kort på förra årets rosaband samt detta årets rosaband!
Samt att jag gjort ett eget vitt band med svart nål till minne av min mamma och hennes sjukdom så jag aldrig ska glömma att alltid hjälpa till så mycket jag bara kan!!!
Ett rosa-bord! =)
Det finns ju 1000 olika produkter man kan köpa för att stödja!
Sen finns det ju massa rosa som bara e fint!!! =)
Jag hoppas att även du e me och stödjer rosa och blåbandet!
Samt barncanserfonden!!!
Vi behöver alla hjälpas åt om dom ska lyckas hitta ett botemedel mot denna fruktansvärda sjukdom som tar våra älskade ifrån oss!!!!
Om du har nått tipps om hur du stöttar så får du jätte gärna skriva ett medelande till mig!!
Och även du som bara läst detta inlägg, skriv gärna nått och lämna ditt tassavtryck!!
För alla er som inte vet så hände det mig en fruktansvärd sak i maj...
Min mamma dog.
Hon dog efter att ha varit svårt sjuk i canser.
Hon hade bröstcanser för 5 år sedan nu, och dom botade henne med operation, strålning och medisin.
Men så förra sommaren i juli så blev hon sjuk.
Bara lite lunghinneinflamation sa dom på vårdcentralen!
Hon sökte för att hon inte kunde andas så bra, och hon fick gå dit 5 ggr innan dom skickade en remiss till lung-röntgen.
Men mamma kunde inte vänta mer än en vecka innan hon fick åka in igen, då frågade sköterskan varför hon inte röntgat lungorna? Hon hade ju haft besvär så länge!
Mamma förklarade hela historian och systern blev helt ifrån sig och tillkallade läkare i ilfart!!!
Hon skickades ner till varbergs sjukhus för röntgen samma dag!
Dom konstaterade att hon hade vatten i lungorna!!
Dom stack in en slang genom ryggen och tömde ut vattnet sen började jakten efter orsaken till att det va som det va.
Hon fick åka in och tömma lungorna typ varannan vecka!!
I november hittade dom en körtel som ve "infekterad" av canser, och det hade spridit sig från bröstcansern till körtlarna!
Dom tog bort den körteln som satt mellan halsen och nyckelbenet och började behandla med medicin.
Hon blev mycket bättre och började jobba i februari!
Yippie tänkte vi alla!!!
Äntligen börjar hon bli bättre!!!
Men lyckan varade bara i 2-3 veckor sen va hon sjuk igen!
Och i lavin artad fart blev hon bara sämre och sämre till slut så bodde hon på sjukhuset!
Sista gången dom skulle tömma lungorna på vatten så va det inte hennes vanliga doktor utan en annan som råkade sticka fel!!!
Hon pungterade ena lungan på min mamma samt att hon släppte in luft!!!! =(
Mamma blev då inkopplad med en slang in i ryggen som skulle suga ut luften, det gick inte.
Hon röntgades varje dag för att se om det blivit bättre, men det hade det inte.
Vi väntar desperat på att mamma ska komma in på opration, för att där få ut luften.
Hon är nu så dålig att vi barn inte får lov att ringa el hälsa på henne!
Hon ville inte att vi skulle se hur sjuk hon va!
Till slut så säger doktorn att hon ska flyttas till ett behandlingshem i kungsbacka för behandling i stället.
Detta skulle ske om 5-7 dagar.
Jag ringde till henne på måndag fast jag inte fick för jag kännde att jag verkligen behövde säga hur mycket jag älskar henne och att allt kommer gå bra och att jag finns här om det e något samt att jag vill hälsa på så snart hon orkar!
Svaret blev: Jag e inte så mycket att hälsa på! Du vet väll att jag älskar dig ? och magnus och anna me??
Jag svarade lungt att hon inte skulle oroa sig, för vi vet att hon älskar oss och att vi förstår att hon behöver alla sina krafter till att bli frisk!!
Och att vi tänker på henne och längtar efter henne och att hon e den bästa mamman i hela världen!!!!!
När vi lagt på luren så kom paniken och jag visste inte varför jag helt plötsligt började stor böla men det va något i hennes sätt att parata och det hon sa som känndes som att hon va ruskigt sjuk!!
Vi fick ju inte veta innan hur sjuk hon va, utan bara att hon snart skulle bli frisk!
Men nu i efterhand har jag förståt hur det låg till!!!
Jag gick på tisdags kvällen hemma och funderade på om jag skulle tjuvringa idag me men så tänkte jag på vad pappa sagt att mamma inte orkar prata och mamma sa oxå att hon inte orkar så jag lät bli.
Dagen där på ringer min pappa kl 8 på morgonen helt förstörd och bara gråter mig i örat och säger: Det har hänt något fruktansvärt!
Och redan då visste jag följden...
"mamma gick bort i natt" luckades han stamma fram mellan all gråten!!
Detta var mitt livs värsta dag!!!!
Vem kan tänka sig ett liv utan den personen som betyt allt för en!!??
Limmet som höll familljen och släkten ihop, den som fick alla att ta initiativ och våga göra det man önska, den som såg till att alla fick det så bra och roligt som möjligt, den som alltid bakade och lagar mat om julen, vem kan i sin villdaste fantasi förstå att hon som höll på att bli frisk och skulle på behandlingshem lite bara innan hon skulle komma hem helt plötsligt bara dött???
Det är historien om vad som hände min mamma den från juli-07 tom den 7 maj-08!
Därför stöttar jag rosa-bandet!!!
Och så fort det finns möjlighet att stötta canserfonder så gör jag det så gott jag kan!!
Och jag hoppas att du gör det samma!
För tänk om det va någon nära dig som detta hände??
"Ingen kan göra allt men alla kan göra något"
Mycket bra citat i detta fall tycker jag!
Här nedanför ett kort på förra årets rosaband samt detta årets rosaband!
Samt att jag gjort ett eget vitt band med svart nål till minne av min mamma och hennes sjukdom så jag aldrig ska glömma att alltid hjälpa till så mycket jag bara kan!!!
Ett rosa-bord! =)
Det finns ju 1000 olika produkter man kan köpa för att stödja!
Sen finns det ju massa rosa som bara e fint!!! =)
Jag hoppas att även du e me och stödjer rosa och blåbandet!
Samt barncanserfonden!!!
Vi behöver alla hjälpas åt om dom ska lyckas hitta ett botemedel mot denna fruktansvärda sjukdom som tar våra älskade ifrån oss!!!!
Om du har nått tipps om hur du stöttar så får du jätte gärna skriva ett medelande till mig!!
Och även du som bara läst detta inlägg, skriv gärna nått och lämna ditt tassavtryck!!
Emelie, tack!!!
Tack för att du blottar din själ och berättar om denna vidriga sjukdom,
Det "Du och alla andra" skriver om cancer i sina bloggar ... tror jag gör att många, många får upp ögon och ger ett bidrag till cancerforskingen.
Jag är liksom du drabbad ... visserligen lever fortfarande min man, men han är ännu inte friskförklarad och han kämpar dygnet runt med svåra plågor till följd av sin stålbehandling.
Självklart stödjer vi alla former cancerforskningen, trots att han har en "inte så vanlig" cancersjukdom.
Var rädd om livet / Helén